Kärleken mellan förälder och barn är ett av de starkaste band som finns i naturen.
Romanser kommer och går, men när man knyter an till sitt barn så kommer
det förmodligen att vara livet ut.
Den kärlek föräldern känner för sitt barn är inte intellektuellt eller kurturellt
betingad -den blir en del av dig.
Oavsett om man är mamma eller pappa, adoptivförälder eller
bonusförälder, så har man förmåga att forma
starka band till sitt barn, och ditt barn är lika redo.
Att vara tonårsförälder kan vara lika stimulerande och trevligt som det
kan vara påfrestande och ångestskapande.
Det finns mycket som man kan oroa sig för, allt från att dataspelandet
upptar all vaken tid, till att sonen eller dottern
ska komma hem drogpåverkad och rånad, är inte alltid så lätt.
Som toårsförälder gäller det att klara den svåra balansgången mellan tillit och kontroll.
Förutom att föräldern förväntas vara kock, chaufför, skräddare, läkare, lärare, idrottstränare
och lokalvårdare ska vi även fungera som stöttepelare, bollplank
och avreageringsföremål.
Det är då viktigt att inte glömma bort att vi föräldrar är en egen person också.
Vi har rätt att bli trötta, ledsna, glada, arga eller besvikna.
Att få barn är det meningen med livet?...
...ja i allafall för mig!
Att vara förälder är något av det -roligaste och -svåraste som finns.
Mina barn har gjort mig till en bättre människa
och lärt mig saker i livet, om livet.
Det är en konst att försöka skapa ett ömsesidigt
förtroende som inte baserar på
ära eller kontroll utan på sann vänskap
och partnerskap som baseras på
ovillkorlig kärlek.
"tryggare kan ingen vara
än guds lilla barnaskara
stjärnan ej på himlafästet
fågeln ej i kändanästet"
..
Tjing!
