Mina barn & andras ungar

Kärleken mellan förälder och barn är ett av de starkaste band som finns i naturen.

Romanser kommer och går, men när man knyter an till sitt barn så kommer

det förmodligen att vara livet ut.
 Den kärlek föräldern känner för sitt barn är inte intellektuellt eller kurturellt

betingad -den blir en del av dig.

Oavsett om man är mamma eller pappa, adoptivförälder eller

bonusförälder, så har man förmåga att forma

starka band till sitt barn, och ditt barn är lika redo.

Att vara tonårsförälder kan vara lika stimulerande och trevligt som det

 kan vara påfrestande och ångestskapande.

Det finns mycket som man kan oroa sig för, allt från att dataspelandet

upptar all vaken tid, till att sonen eller dottern

 ska komma hem drogpåverkad och rånad, är inte alltid så lätt.

Som toårsförälder gäller det att klara den svåra balansgången mellan tillit och kontroll.

Förutom att föräldern förväntas vara kock, chaufför, skräddare, läkare, lärare, idrottstränare

 och lokalvårdare ska vi även fungera som stöttepelare, bollplank

 och avreageringsföremål.

Det är då viktigt att inte glömma bort att vi föräldrar är en egen person också.

 Vi har rätt att bli trötta, ledsna, glada, arga eller besvikna.

Att få barn är det meningen med livet?...

...ja i allafall för mig!

Att vara förälder är något av det -roligaste och -svåraste som finns.

Mina barn har gjort mig till en bättre människa

och lärt mig saker i livet, om livet.

Det är en konst att försöka skapa ett ömsesidigt

förtroende som inte baserar på

 ära eller kontroll utan på sann vänskap

och partnerskap som baseras på

ovillkorlig kärlek.

"tryggare kan ingen vara

än guds lilla barnaskara

stjärnan ej på himlafästet

fågeln ej i kändanästet"

..

Tjing!